lovfallan

"It ain't about how hard you hit, it's about how hard you can get hit and keep moving forward"



Jag har länge funderat på hur mkt jag vill blotta om mig själv o vad jag bör vara tyst om och inte,
Men som person så är jag öppen i det mesta o tänker fortsätta att vara det, sen vad folk tycker det skiter jag fullständigt i!

Här kommer min historia

Jag har alltid varit slarvig med pengar, ända sedan jag va barn vad jag minns, fick jag 40 kr av pappa eller mamma när jag va 6 -7 år så kunde jag inte spara som många andra av min kompisar jag lekte med, jag skulle köpa ngt för dom, skit samma vad det va, bara ja fick köpa ngt!!
Jag tror att mitt slarv o min syn på pengar har skapat det köpberoendet som framkallades i mig.
Jag har alltid varit bortskämd som barn, men nu får ni tänka att det va för massor av år sedan så det går inte att jämföra med dagens barn.

Jag flyttade hemmifrån till Motala när jag va 17 år var inne på 18 året, Varför jag flyttade dit va delvis för en kärlek som fanns där, komma från stan, och för att börja plugga på folkhögskola, Pluggandet va jag inte ett dugg intreserad av jag gjorde det för att komma åt csn lånet. Jag sket fullständigt i skolan, jag prioterade att ha roligt ist, o det hade jag åxå, 7000 kr va ju mkt pengar tyckte man då, särskillt när man inte betalade sina räkningar, utan gömde undan dom i en låda, "det man inte ser finns inte" så tänkte jag. Jag hade ingen aning av konsekvenserna av att inte betala räkningar,
Mamma o pappa hade ingen aning om vad jag höll på med, dom ljög jag för o sa att skolan gick jätte bra o att allt va betalt osv osv.En dag när jag kom hem så låg där ett brev från kronofogden det brevet öppnade jag, det va ett delgiviningkvitto så det va bara att fylla i namnteckning o skicka in igen till dom.
Så här höll det på ett tag ignorera faktumet att jag låg risigt till ekonomiskt o fortsätta ha skoj.
efter ett tag så blir man så bra på att blunda för problemen som kommer i samband med detta, man skjuter det åt sidan o väljer att fly!
Jag vet inte hur mamma fick nys om alla dessa obetalda räkningar o skulder, men det fick hon, o gissa om hon va arg, men det rörde mig inte i ryggen att hon va arg, det va besvikelsen i hennes ögon som gjorde ont!!
Men som alltid så räddade min mamma mig från denna obehagliga situation jag satt mig i, hon tog ett lån på summan
och betalde allt. Jag lovade dyrt o heligt på att det aldiig mera skulle upprepas o att jag lärt mig en läxa!
När jag lovade detta så menade jag det verkligen från hjärtat.
Åren gick och jag hade hållt mitt löfte. Jag hade flyttat hem från Motala till jkpg igen, o livet forstatte som vanligt, jag betalade mina räkningar o allt va frid o fröjd, Men shoppa det gjorde jag fortfarande, O jag shopade utan att lägga ut en enda krona, jag trodde jag va smart men fan va dum jag va! Jag shopade på kredit och fakturor på nätet, o det va sååå smidigt, o det kostade ju inte mkt i månaden, jag älskade verkligen livet just då.

Jag flyttade till Malmö, började jobba där o levde livets glada dagar,köpte vad jag ville gjorde vad jag ville.
Köpte för mkt fick ångerst efteråt kunde ibland spy pga av att ångersten va så stak, o allt detta för jag shoppat,
När jag menar shoppat så menar jag shoppa mängder, skit samma vad det var för ngt, jag handlade mest kläder o skor, det kunde va 3 storlekar för små skor o kläder, jag köpte o andvände det alldrig slängde in det i gaderoben när jag kom hem, o mådde illa o va arg på mig själv att jag slösat så kopiöst mkt med pengar o på vad? Jo försmå kläder o skor.
En kompis till mig frågade mig en gång, varför lämnar du inte tbx det om det e för litet eller byter?
Jag tror jag svarade att jag vet inte, men jag vill inte göra det heller vill ha kläderna oavsett om dom e för små o ger mig ångerst. Men när jag gick på stan o shopade mådde jag så bra, adrenalinet flödade, kände mig oslagbar på ngt konstigt sätt.

Min katt blev sjuk en gång o jag var tvungen att åka till vetrinären med honom (han klarade sig bra o mår bra idag) Jag hade inga pengar just då att betala avgiften på 4000 kr, så jag tog det på kredit. åkte hem o tänkte inte mer på det.
Efter ngn månad kom jag på att jag hade den där krediteten men jag trodde att det bara va kredit på köpet dvx 4000 kr, men när jag kollade upp det så va det på massor av pengar. SNACKA OM TOTAL LYCKA O TILLFREDSTÄLLELSE!
jag kunde spendera pengar, hjärtat slog o jag planderade o såg i min innre syn vad jag skulle shopa, mendet blev inte så mkt shopande för just dom pengarna utan det blev resor o nöjen ist, det var ju sommar, o sommaren i Malmö e underbar. På hösten där blev jag av med mitt vikariet som gick ut, o fick leva på a-kassan som inte täckte ngt alls nästan, och pengarna som blev över shoppades upp, jag va ju inte van att inte ha pengar till shopping, så det som det blev mindre av var mat, jag valde att shoppa. Mat va inte lika viktigt, som tur var blev jag inte fysikt sjuk av att jag struntade i maten o stor viktnedgång. Pengarna var slut, shit va skulle jag göra? Jag kan ju inte hamna isamma sitts som jag gjorde då jag bodde i Motala, mammas besvikna blick fanns fortfarande kvar på näthinnan.
Så jag kom på den briljanta iden att ta ett lån så jag kunde betala min räkningar, fick lånet utan problem o va smidigt det var! o självklart tog jag mer lån i pengar än vad jag behövde, skulle ju löna sig att ta lån, så jag tog lån till shopping av kläder, gång på gång på gång på gång.. Lånen blev större o större. Jag gick över till mobillån lån meddyr ränta, inte tänkte jag på räntor o sånt då, nej jag tänkte bara på att shoppa slösa pengar bjuda bara jag fick den där känslan av att må bra, känna adrenalinet pumpa. och så höllt det på, Jag flyttade åter hem igen till Jönköping för jag fick jobb här o hittade kärleken här. Jag fortsatte med mitt shoppingbegär men nu va det mest på nätet som jag bestäldle saker från massa olika sidor, det spelade ingen större roll vad det va jag beställde bara det var ngt, kännslan av att hämta ut paket på posten fyllt med kläder va underbar, jag va såå glad men ångersten fans där hela tiden, men den sköt jag åt sidan, o min dåvarande sambo fattade inte alls vad jag höllt på med, jag gömde kläder, sa att jag hittat dittan o dattan på rean, att det va presenter osv osv. När jag och T separerade så flyttade jag till en annan lägenhet, och va återigen självförsörjande, men hade vid det lagret slutat att betala räkningarna, så återigen dimper det ner brev från kronofogden.
Jag gjorde som sist dolde det o forsatte att soppa tills det tog stopp pga betalningsanmärknignar.

Och det blev min räddning, kronofogden blev min räddning, hur dumt låter inte det? Men så är det, hade jag inte hamnat där hade jag säkert fortsatt att shoppa o ljuga för mig själv.

Jag berättade för mamma vad jag hållt på med, hon blev först skogsarg o sen den där besvikelsen.
Men denna gången vägrade hon att hjälpa mig, så jag va tvungen att ta tag i allt själv.
Jag tog kontakt med en ekonomisk rådgivare om ekonomin som var körd til botten.
jag ransakade mig själv, va inte utanför dörren, slängde allt jag shoppat. gick inte på stan, det gick inte.
så mamma fick köpa shampoo o sådant till mig. jag låste in mig ett bra tag för att "Bota mig själv"
Jag började läsa om köpberoende o gjorde frågorna som finns på min sida, jag svarade ja på alla utan 3 frågor, jag forsatte söka info, jag ringde föreningen för köpberoeende o pratade mkt med dom, det finns tyvärr ingen i min stad.
Jag orkar inte gå in på i detalj om alla kännslor som uppstår, men tänk dig en spelberoeende eller ngn annan som har ett missbruk av ngt slag, det e inte så långt ifrån varandra missbruken, man får en enorm ruskänsla tätt förjd med ångerst, ett begär efter mera o större rus. o i nästan alla missbruk så är pengar det som e mest eftertraktat, för utan pengar kan du inte få dtt rus.


IDAG!

i dag har jag inget köpberoende kvar, jag kan kontrolera det. kan gå på stan utan att ens köpa ngt, men emellanåt kliar det i fingarna. Men jag får ta konsekvensrna av mitt agernade, shopande, dumhet, beroende än idag, men jag har lärt mig att leva efter det o inte skämmas för det som varit, alla har vi våra skellett i gaderoben, detta är mitt skelett.

Jag vill skriva om detta för det berör så många människor köpberoeende, det e många som har det som inte berättar eller som kanske inte ens vet om att dom har det.

Detta är iallfall min sanning om mig själv o min största hemligehet som inte längre är det.

jag har handlat dumt o korkat, men har åxå sopat upp efter mig så gott jag kan o lever idag som vem som helst kanske något fattigare, men vem e inte fattig idagens samhälle?


Jag ska bara tillägga att det aldrig gått så långt att jag gjort ngt olagligt, som att förskingra pengar, sno pengar eller ngt sådant, så långt han det aldrig gå, o vet att det inte hade hänt! De som skadats av mitt beteende är, jag själv, min mamma som ställer upp med pengar när dom e slut, men hon ger mig inte dom i handen utan köper tex mat till mig.
ingen annan har blivit skadad av detta!
Mitt köpberoeende stoppades i tid som tur var, o tack vare kornogogden mig själv mina föräldrar o vänners stöd.

Man kan leva lycklig utan de nyaste på modet, utan att vara rik! man ser saker ur ett annat perspektiv.

.