Jag får panik på mig själv
Jag får panik på mig själv, orkar inte göra ngt, borde duscha, gå ut o gå, göra ngt, men orkar inte.
Det kryper i kroppen på mig, men tar mig inte för att göra ngt. Hatar när det e såhär.
Vill göra en massa saker, men tar mig inte för att göra ngt. Ligger bara i sängen o har gjort det några dagar nu,
borde kanske byta ut sängen mot soffan, men inte ens det gör jag, bara att förflytta datorn till storarummet, sätta på tvn e jobbigt. Kanske håller på att bli förskyld eller ngt. Är så jäkla rädd att min depression är på väg tillbaka, vill inte att den ska komma igen, jag hatar den. Vill vara social men vill inte samtidigt, vill bara stänga in mig bakom mina väggar o inte göra ngt, orkar inte vara trevlig. Det e fan dags för en förändring nu i mitt otroligt tråkiga liv, men hur ska jag förändra det? Hur ska jag orka att förändra det när jag inte ser ngn mening med det?
Byta mina sk lyckopiller till andra lyckopiller? Men nej jag vill ju inte ens äta dom, men har inget val just nu, behöver dom för att fungera, för att orka. Ångersten gör sig ständigt påmind, men varför vet jag inte, jag har inte ångerst för ngt speciellt som jag kan säga vad det är, den bara finns där som en oinbjuden gäst. Hur lång tid ska det ta innan depresionen o ångersten försvinner? jag vet att det kan ta år, men orkar jag verkligen ha det så här i flera år? Jag vet att man måste se poritivt på allt o försöka o inte ge upp, att det bara e jag som kan hjälpa mig själv o få en förändring, men hur lätt är det när man inte har ngn inspiritation eller ork för att göra det? Tro mig jag vill verkligen o jag kämpar varje dag med det, men det verkar vara en långdragen process.
Tankar som snurrar, oro, o funderingar som ständigt surrar huvudet. försöker att tränga bort dom, men dom kommer tillbaks iaf, måste försöka att puscha mig själv till att göra saker men det går inte.
Jag behöver ngn som gör det åt mig, jag behöver en partner som älskar mig för den jag är som med kärlek kan få mig att le o skratta äkta igen, men e det verkligen lösningen? Nej det tror jag inte, men det e ngt som fattas i mitt liv, kärlek!
inte kärlek till vänner o familj, utan kärlek till en man, Men vet inte om jag vågar att släppa ngn in på livet, vet inte om jag vågar att bli kär igen eller ens om jag e redo för det.
Nu ska jag försöka ta mig in i duschen så kanske ja blir lite piggare för en liten stund iaf, varje sekund när jag e pigg är guld värt för mig.
ikväll blir det lets dance på 4an, hoppas att Kitty åker ut.
ha en trevlig fredag på er där ute.
jenny
Det kryper i kroppen på mig, men tar mig inte för att göra ngt. Hatar när det e såhär.
Vill göra en massa saker, men tar mig inte för att göra ngt. Ligger bara i sängen o har gjort det några dagar nu,
borde kanske byta ut sängen mot soffan, men inte ens det gör jag, bara att förflytta datorn till storarummet, sätta på tvn e jobbigt. Kanske håller på att bli förskyld eller ngt. Är så jäkla rädd att min depression är på väg tillbaka, vill inte att den ska komma igen, jag hatar den. Vill vara social men vill inte samtidigt, vill bara stänga in mig bakom mina väggar o inte göra ngt, orkar inte vara trevlig. Det e fan dags för en förändring nu i mitt otroligt tråkiga liv, men hur ska jag förändra det? Hur ska jag orka att förändra det när jag inte ser ngn mening med det?
Byta mina sk lyckopiller till andra lyckopiller? Men nej jag vill ju inte ens äta dom, men har inget val just nu, behöver dom för att fungera, för att orka. Ångersten gör sig ständigt påmind, men varför vet jag inte, jag har inte ångerst för ngt speciellt som jag kan säga vad det är, den bara finns där som en oinbjuden gäst. Hur lång tid ska det ta innan depresionen o ångersten försvinner? jag vet att det kan ta år, men orkar jag verkligen ha det så här i flera år? Jag vet att man måste se poritivt på allt o försöka o inte ge upp, att det bara e jag som kan hjälpa mig själv o få en förändring, men hur lätt är det när man inte har ngn inspiritation eller ork för att göra det? Tro mig jag vill verkligen o jag kämpar varje dag med det, men det verkar vara en långdragen process.
Tankar som snurrar, oro, o funderingar som ständigt surrar huvudet. försöker att tränga bort dom, men dom kommer tillbaks iaf, måste försöka att puscha mig själv till att göra saker men det går inte.
Jag behöver ngn som gör det åt mig, jag behöver en partner som älskar mig för den jag är som med kärlek kan få mig att le o skratta äkta igen, men e det verkligen lösningen? Nej det tror jag inte, men det e ngt som fattas i mitt liv, kärlek!
inte kärlek till vänner o familj, utan kärlek till en man, Men vet inte om jag vågar att släppa ngn in på livet, vet inte om jag vågar att bli kär igen eller ens om jag e redo för det.
Nu ska jag försöka ta mig in i duschen så kanske ja blir lite piggare för en liten stund iaf, varje sekund när jag e pigg är guld värt för mig.
ikväll blir det lets dance på 4an, hoppas att Kitty åker ut.
ha en trevlig fredag på er där ute.
jenny
Kommentarer
Trackback
