30 årskris då kanske, eller bedom själva. lite ord från min kära far åxå.
Kunde inte sova alls inatt, låg o tänkte på vad min kära far sa till mig. 
Lilla älskade gumman, du har flyttat nu ca 20 ggr de sista 5 åren, när ska du komma till ro med dig sälv o verkligen hitta ro i ditt hem, jag kan inte förstå att du ska flytta så mkt o att du aldrig tar råd. men det e ditt liv, allt jag önskar är att du finner ro i dig själv.
Han har ju faktiskt en poäng i vad han sa, jag gör inget annat än att flyttar, verkar inte trivas vart jag än bor, sista gången jag trivdes med boeende va faktiskt när jag bodde tillsammans med Adrian, men det e ju massor massor av årsen,
e det verkligen så att ja inte kan bo ensam utan enbart får ro ikropp, själ o boeende om jag faktiskt bor tillsammans med en partner som ja älskar o han mig??? e rädd för att det e så, jag e inte rädd för att va ensam, singel, e inte desperat har inte bråttom med att hitta mr right, absolut inte, men tanken slog mig faktiskt åxå inatt, FÖRHELVETE JAG E INTE 25 LÄNGRE JAG E 30 I JUNI OM 5 KORTA MÅNADER E JAG 30. DAGS ATT BÖRJA LEVA SOM EN ÅXÅ DÅ!
men hur ska en 30 åring leva? finns det en viss mall för det att gå efter? för jag vet inte iaf.
det "normala" kanske e att va gift eller iaf förlovad, ha åtminstonde hund men helst barn, gå på parmiddagar när man fått hund/barnvakt, jobba 7-16 måndag- fred, va sparsam o ekonomisk. Är det verkligen så det ska vara, eller har ja fått 30 års levande om bakfoten? jag hoppas det iaf, för ja e singel, oekonomisk, har ingen hund eller barn, parmiddagar avskyr jag..
Men det e nog faktiskt så att ja faktiskt ngnstans vill ha allt det där, jag känner mig mogen för sambolivet igen, att skaffa barn, att faktiskt försöka bi ekonomiks o tom sluta röka, Men med rätt man, men ja tror inte att det finns ngn som faktiskt duger i mina ögon, singellivet o sjuka x har gjort mig sjukt kräsen, inte bara till utseendet utan til personligheten mest, jag har blivit bränd, sårad, härdad av mitt x o det har satt spår, så jag e inte samma Jen som jag va innan, men det finns ju faktiskt en speciell kille som jag inte har ngt allt att klaga på, jag tror han e min mr perfekt för mig, men som vanligt så står det en rosa klump i vägen för mig, men ni som känner mig o läser detta vet ju att jag e dödens envis om jag vill ha ngt, o att jag faktiskt brukar få som jag vill tillsist iaf, skam den som ger sig.
Idag ska JAG laga mat till mig o Marcus hahaha undra hur det ska gå??? det blir nog skitgott, återkommer om det senare. nu e det iaf frukost som gäller, underbart gott faktiskt, har glömt att äta på 2 dagar nu så magen e arg på mig o kräver mat, o det ska jag gladeligen ge den. det e åxå en sådan där 30 årsgrej att man måste faktiskt äta regelbundet o nyttigt, vilket jag inte heller gör, jag kan glömma bort att äta i 2-3 dagar för jag inte orkar fixa mat, inte vet vad jag vill ha, oansvarliga Jenny AK Philip då :P Nu måste jag komma in i 30 års rollen, men det går ju för fan inte...
ja ha en bra dag alla glada mogna ansvarstagande personer
o till övriga som mig ha en underbar dag.
kram på er
Lilla älskade gumman, du har flyttat nu ca 20 ggr de sista 5 åren, när ska du komma till ro med dig sälv o verkligen hitta ro i ditt hem, jag kan inte förstå att du ska flytta så mkt o att du aldrig tar råd. men det e ditt liv, allt jag önskar är att du finner ro i dig själv.
Han har ju faktiskt en poäng i vad han sa, jag gör inget annat än att flyttar, verkar inte trivas vart jag än bor, sista gången jag trivdes med boeende va faktiskt när jag bodde tillsammans med Adrian, men det e ju massor massor av årsen,
e det verkligen så att ja inte kan bo ensam utan enbart får ro ikropp, själ o boeende om jag faktiskt bor tillsammans med en partner som ja älskar o han mig??? e rädd för att det e så, jag e inte rädd för att va ensam, singel, e inte desperat har inte bråttom med att hitta mr right, absolut inte, men tanken slog mig faktiskt åxå inatt, FÖRHELVETE JAG E INTE 25 LÄNGRE JAG E 30 I JUNI OM 5 KORTA MÅNADER E JAG 30. DAGS ATT BÖRJA LEVA SOM EN ÅXÅ DÅ!
men hur ska en 30 åring leva? finns det en viss mall för det att gå efter? för jag vet inte iaf.
det "normala" kanske e att va gift eller iaf förlovad, ha åtminstonde hund men helst barn, gå på parmiddagar när man fått hund/barnvakt, jobba 7-16 måndag- fred, va sparsam o ekonomisk. Är det verkligen så det ska vara, eller har ja fått 30 års levande om bakfoten? jag hoppas det iaf, för ja e singel, oekonomisk, har ingen hund eller barn, parmiddagar avskyr jag..
Men det e nog faktiskt så att ja faktiskt ngnstans vill ha allt det där, jag känner mig mogen för sambolivet igen, att skaffa barn, att faktiskt försöka bi ekonomiks o tom sluta röka, Men med rätt man, men ja tror inte att det finns ngn som faktiskt duger i mina ögon, singellivet o sjuka x har gjort mig sjukt kräsen, inte bara till utseendet utan til personligheten mest, jag har blivit bränd, sårad, härdad av mitt x o det har satt spår, så jag e inte samma Jen som jag va innan, men det finns ju faktiskt en speciell kille som jag inte har ngt allt att klaga på, jag tror han e min mr perfekt för mig, men som vanligt så står det en rosa klump i vägen för mig, men ni som känner mig o läser detta vet ju att jag e dödens envis om jag vill ha ngt, o att jag faktiskt brukar få som jag vill tillsist iaf, skam den som ger sig.
Idag ska JAG laga mat till mig o Marcus hahaha undra hur det ska gå??? det blir nog skitgott, återkommer om det senare. nu e det iaf frukost som gäller, underbart gott faktiskt, har glömt att äta på 2 dagar nu så magen e arg på mig o kräver mat, o det ska jag gladeligen ge den. det e åxå en sådan där 30 årsgrej att man måste faktiskt äta regelbundet o nyttigt, vilket jag inte heller gör, jag kan glömma bort att äta i 2-3 dagar för jag inte orkar fixa mat, inte vet vad jag vill ha, oansvarliga Jenny AK Philip då :P Nu måste jag komma in i 30 års rollen, men det går ju för fan inte...
ja ha en bra dag alla glada mogna ansvarstagande personer
o till övriga som mig ha en underbar dag.
kram på er
Kommentarer
Trackback
