lovfallan

kronofogden är en hemsk plats att hamna på. men tillskillnad mot alla andra mydigheter i detta landet så e dom trevliga, tillmötesgående o förstående.

Jag hamnade hos dom strax efter att jag flyttade hem till jkpg från malmö, tror det e drygt 2 år sen faktiskt.
Många som är där tycker det e pinsamt o förnedrande, det e det åxå. det e grymt pinsamt o jobbigt på alla sätt.
Inte bara det att ekonomin blir lidande, utan att när man måste berätta det så e det ofta folk som rynkar på näsan o ser ner på en. Visst kan jag på ett sätt förstå det, men det finns alltid en bakgrund o orsak till allt.
Man ska inte dömma hunden efter håren  som det så fint finns ett ordspråk. O det stämmer faktiskt med det mesta.
Vi människor har så lätt att dömma andra för deras tankar, misstag, förflutna på alla sätt.
Det gör även jag, fast jag försöker att inte göra det, så måste ja motvilligt erkänna att jag gör det.

Det e skit jobbigt att berätta om det, hur ska man lägga fram det? hur ska man få den andra att förstå som förmodligen aldrig varit där eller knappt vet vad kornofogden är, kronofogden klingar illa, dom borde byta namn till ngt annat som inte låter så illa o negativt.

I mitt fall va det positivt att jag hamnade där, visst låter det helt idiotiskt, men så e det.
Hade ja inte hamnat där hade mitt köpberoeende jag hade då fortsatt o gett mig ännu mer skulder än vad jag har i dag.
har skrivit om mitt köpberoeende ja hade i ett annat blogginlägg här så e ni nyfikna på det så leta upp det!

Som sagt alla kan hamna där, kanske just du som läser detta nu, som kanske har en ordnad ekonomi, ett bra jobb, som kan göra o köpa iprincip vad du vill, som kan köpa de där jeansen eller de kläder du behöver, som du vill ha, som inte bekymmrar dig över om du har råd att faktiskt köpa mat så du kan vara mätt hela månaden!
precis vem som helst som du minst anar kan hamna där.
O jag tror att i dagens samhälle då vi blir fattigare o fattigare kommer allt fler att hamna där, eller iaf känna av hur det e att verkligen vara fattig o inse att man gnällde i onödan då man inte hade råd att köpa tex de där skorna för 1500 kr.

Jag skriver om detta nu för jag tycker att man inte ska skämmas över detta o sen e det lättare att skriva om det o berätta än att prata om det.

Att ha kronofogden på sig är inte skoj, dom gör löneutmätning o man e hindrad från det mesta av livets trevligheter.
Man måste ändra hela sin livsstil, sitt tankesätt, sina vanor, ja allt.
Men det går om man bara vill.
Man kan vara lycklig trots detta, tro mig, men det tar tid, en jävla tid, det värsta e att ransaka sig själv, att erkänna att det faktiskt är enbart mitt fel att jag hamnat i denna sittsen o ingen annans fel, annars e det ju alltid smidigt att skylla ifrån sig. Mina skulder drabbar ingen annan mer än mig själv. Men folk i min omgivning måste åxå förstå att jag inte kan göra allt roligt för jag helt enkelt inte har råd!

Det finns så många som gnäller om att dom e "fattiga" - Jag har bara 2500 kr kvar till lön o det e 2 veckor dit, jag e sååå fattig. - När folk säger så så blir jag så arg, o tänker era otacksamma idioter! ni har ju fan pengar så ni åtminstonde kan få de dagliga behoven! sluta gnäll. Sen förstår jag absolut att det inte går att tänka på annat sätt om man inte har varit eller är i min sitts.
Visst jag gnäller att jag e fattig, men jag e verkligen det, men det finns de som har det tusen gånger värre än mig o försöker att se positivt o glädja mig över vad jag har, om jag ngn gång faktiskt har råd att unna mig ngt så är det så skoj, jag glädjs verkligen åt det lilla idag, mot förr då jag hade det bra ställt så tog jag det förgivet att jag kunde köpa vad jag ville o göra vad jag vill, men jag glädjes inte åt det på samma sätt som idag. Visst vill jag ha en ordnad ekonomi, vem vill inte det? Men man måste gilla läget o göra det bästa åt situationen. Det handlar om att acceptera o lära sig vara glad iaf.
 o det har jag gjort. Det har tagit tid men det går, allt går om man bara vill.
Jag brukar försöka vända på allt negativt till ngt positivt o ta lärdom av det, o jag tror faktiskt att jag blivit en mer tolerant o mer empatisk människa som faktiskt är lyckligare än va jag va då allt va serverat på ett silverfat.
Men jag hade inte klarat mig utan min mamma, hon har ställt upp mer än vad hon behöver med pengar, mat o allt det som man ska ha + en massa mer, det e jag henne evigt tacksam för.

Det jobbigaste just nu som jag tycker det är att träffa ngn, att bli kär, att släppa in ngn på livet för att sedan berättta att -
Jo föresten jag måste ju berätta att jag har en massa skulder som ligger hos KFM!
sen undrar jag när fan man ska berätta det?
ska man göra det i ett tidigt stadium, eller ska man vänta?
berättar man det inte i tid e risken att han blir sur o känner sig lurad
berättar jag det tidigt så e risken att jag skrämmer bort honom.
Men väljer han att gå, så ser han inte mig som människa för den person jag verkligen är, o då e han inget att ha!

Jag kan bara gå till mig själv. skulle jag inte ha mina skulder o träffa en man som sitter där jag sitter nu, så hade jag ju såklart tänkt lite, tänkt att okej hur löser vi detta? vad kan man hitta på för skoj tillsammans utan att det kostar för mkt.
kan hans skulder bli mina? jag hade tagit reda på fakta, men jag hade absolut inte gått därifrån om jag kännt ngt intresse för honom, aldrig. pengar är inte allt, det e mkt men det gör inte människan!
Synd bara att inte alla tänker så.

Men det e faktiskt inte mina skulder o mina dumheter från förr han ska bry sig om eller bli "kär" i,
det e ju faktiskt mig som person,mina tankar, värderingar,mitt sätt att vara.
Jag e ju inte på ngt sätt dum för jag råkar ha satt mig i en dum sitts för några år sen.
jag e som vem som helst ju. Men med skulder som jag faktiskt kämpar med att bli av med.

Jag har iaf lärt mig att pengar e inte bara lite papper, att man faktiskt inte kan köpa ngt om man inte har råd,
att man får ta konsekvenerna med sin dumhet o sina misstag.

Men jag har blivit en rikare person, inte på pengar utan på erfarenheter o fått andra värderingar o uppskattar det lilla i livet som inte många gör.

Så nu vet alla som läser detta om snart alla mina skelett i gaderoben, detta e det värsta skelettet jag har.
tror inte jag sitter inne på mer hemligheter om mig själv längre.

Men som sagt jag väljer att tala om det, berätta min sitts, o hur jag ser på saker o ting.
bättre det än o sitta o skämmas.

om ni nu blir nyfika på hur allt funkar med kronofogden så besök deras hemsida, det står bra fakta där som e lätt att läsa.  http://kronofogden.se/
 Det e faktiskt så att allt fler skuldsätter sig o det blir lägre o lägre i åldrarna, det e hemskt att det ska va så lätt att ta lån o krediter, ta bara dessa jävla sms lån, smidigt o bra för stunden, men följderna blir hemska, det e en enorm ränta på det, o betalar du inte tbx inom 30 dagar så går det direkt till kfm.
Så tänk efter noga innan du tar lån o snabba krediter, det e bättre att vara utan den där platt tvn eller vad man nu vill ha, än att skuldsätta sig!



lite ordspråk om ämnet!

Alla frågar en man om han är rik, ingen ifall han är god.

Budget: en metod för att bli pank metodiskt. De som anser att pengar gör allt kan med fog misstänkas för att göra allt - för pengar Den som köper på kredit får betala med bekymmer. Den girige är alltid fattig -  så då e jag inte fattig då, för girig är jag inte. hittade denna bilden när ja googlade, tragisk men humoristisk. den säger ganska mkt om samhället o dess behov efter matriella saker.