lovfallan

Tänk vad en person som sårar en o behandlar en riktigt illa kan förstöra för en en lååång tid framöver.
varför låter man en sådan person förstöra för?

Jag har ju träffat världens finaste o goaste kille som jag verkligen verkligen tycker jätte mkt om o känner mig bekväm med. Men jag e sååå osäker på hur jag ska bete mig, självklart ska jag vara mig själv o det e jag, men jag vet inte hur ett normalt o sut förhållande är längre tack vare att mitt förra förhållande va riktigt destruktivt o sjukt.
Jag e så osäker på mig själv när det kommer till förhållanden, känner mig verkligen redo att ha ett förhållande nu, har aldrig känt mig mer redo än vad jag gör nu. Men e så jälva rädd för att bli sårad o sviken igen så varje minsta sak misstolkar jag o analyserar allt för att jag inte tror att ngn kan tycka om mig, såklart att man kan det men jag tror inte på det, innerst inne gör jag det men jag vågar inte tro eller hoppas.

Jag har lyckats våga släppa min Fredrik in på livet lite iaf  nu o det känns bra men skrämmande. jag vet att jag duger som jag är, men ändå känns det som att jag inte gör det.
Mitt kontrollbehov e väldigt stort, kanske just för att jag e rädd för att bli sårad o sviken åxå för att mitt sjuka x va väldigt kontrollerande, jag tror att det smittar av sig.
Behöver sjukt mkt bekräftelse, kanske e det att begära för mkt att hela tiden få bekräftelse men om man ständigt blivit sårad,sviken o fått höra att man inte e vatten värd varje dag, blivit anklagad för både det ena o det andra, när man blivit förd bakom ljuset o blivit grundlurad o utnyttjad för man e snäll så behöver man det, iaf jag o jag tror det e helt normalt att det blir så efter att varit igenom ett helvete.

Jag hoppas verkligen att Fredrik har tålamod med detta tils jag känner mig trygg, o ger mig tid att lita på honom, för om jag ska vara ärlig litar jag inte på många personer, jag litar nog inte helt på ngn o det e jobbigt.
Men har lärt mig att ensam e stark, att man står sig själv närmst.

Men denna ständiga oro o rädsla att bli sårad igen e hemsk, den tär på en innifrån, det e bara jag som kan göra ngt åt det, men man måste åxå förtjäna min tillit o det ska det mkt till.

jag hatar verkligen mitt sjuka X över allt annat, han har verkligen förstört så mkt, han har gjort mig så illa så det finns inte, skulle kunna skriva en hel uppsatts om hur det e att leva med en sjukt svartsjuk o kontrollerande sexmissbrukare som manipulerar o ständigt är elak, o gör en illa både fysiskt o psykist men jag orkar inte det, jag har lämnat det bakom mig, det har jag,

men nu när jag har hittat en kille jag faktiskt vill va med så märker jag hur mkt han har förstört hur illa han gjort mig, Men jag tänker aldrig låta det få förstöra mer för mig aldrig för det e han inte värd. hata han kommer jag alltid att göra, jag hatar vad han gjort mot mig o de spår det satt. jag hoppas verkligen att what goes around comes around stämmer, det brukar det göra, man får vad man gett, det slår alltid tbx på en själv förr eller senare.

o jag hoppas att Fredrik kan förstå min osäkerhet o att han har tålamod för den kommer att försvinna när vet jag inte, men snart hoppas jag.Jag vet iaf att jag tycker om han mkt o vill att det ska hålla mellan oss.